Träning och blodgivning

Blev inte att jag följde träningsplanen idag heller. Jag kom på att jag skulle till blodbussen kl 9 (vi har sån tur att vi får lämna blod på arbetstid) och då passade jag på att träna innan. Det hade för den delen inte varit särskilt smart att träna ett hårt pass efter att ha gett bort drygt 4 dl blod. Jag gick på SATS hemma och tränade 55 min spinning. Dock smet jag 5 minuter tidigare (så jag missade tyvärr nedcykling och stretch) så jag skulle hinna till blodbussen innan det blev kö. Jag cyklade 51 min och 25 sek, 381 kcal 40% fat, max 165 (90%) avg 143 (78%). Spinning är inte heller min favoritträning, mer ett nödvändigt ont, men är det bra musik kan det vara jättekul. Idag var passet helt ok.

Sen iväg till blodbussen. Jag hade inte ätit någon frukost hemma och efter träningen kastade jag i mig en banan på väg till bussen. Jag har aldrig lämnat blod förut för mitt blodvärde har varit för lågt. Nu hade jag väldigt högt värde, vilket fick sköterskan att misstänksamt titta på mig och undra om jag äter järntabletter, men det gör jag inte. Vet inte varför jag helt plötsligt har mycket högre värde. Så nu skulle jag få lämna blod. Hon frågade om jag ätit och druckit ordentligt och druckit hade jag gjort mycket men en banan var helt otillräckligt. Så hon tvingade mig mer eller mindre att äta ett sånt hårt knäckebröd med fyllning de har där samt dricka en festis innan jag fick ge blodet. Blodgivningen tog sen ca 10 min. Sköterskan var på mig hela tiden och såg till att jag även drack en flaska vatten när jag låg där. Efter de tappat blodet var jag tvungen att ligga kvar i 10 minuter för att återhämta mig. Jag hade bråttom iväg till tåget och jobbet, så när jag legat där 8 minuter fick jag tillåtelse att gå. Då hade jag 2 minuter till tåget skulle gå. Hur snabbt jag än sprang så hann jag inte, utan pendeltågsdörrarna slog mer eller mindre igen framför mina ögon, så det var bara att ta nästa tåg. Men det gick ju det med, jag måste lära mig att ta det lite lugnare!

Wasa Sandwich och Smakis, det jag var tvungen att äta för att få ge blod

Wasa Sandwich och Smakis, det jag var tvungen att äta för att få ge blod

Väl på jobbet åt jag självklart en ordentlig frukost!

Jessica Sundberg

Jag heter Jessica Sundberg och är 47 år, bor i Stockholm med min man Mattias och mina två älskade barn Filippa och Gustaf. Bloggen Leva Sunt handlar om att leva sunt och hitta balans på alla plan i livet. Jag blandar kost och recept, träning och hälsa, resor och vardag och hur man får detta att gå ihop i livet som heltidsarbetande förälder. Bloggen är helt enkelt en livsstilsblogg nischat mot hälsa i vardagen med inriktning mot familj. För att komma i kontakt med mig kan du maila: jess.sndbrg@gmail.com eller jessica@attlevasunt.se.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *