En alldeles (o)vanligt snörik jul

Precis som de senaste åren har vi haft snögaranti till jul. Snögarantin har Skistar stått för och vi har med andra ord som vanligt befunnit oss i svenska fjällvärlden. Så även i år, Vemdalen som vanligt och närmare bestämt Björnrike detta året (vi har varierat by mellan åren för att få lite variation).

Det fanns gott om snö både i backar och natur. Det innebar både slalomåkning och längdskidåkning.

Gustaf vägrade skidskolan men gick från att den första förmiddagen knappt kunna stå på skidorna till att utan större problem susa runt bland liftsystemen på Kexchokladjaktens skidorientering. Filippa lärde sig fantastiskt mycket av sina skidlärare och åker numera minst lika bra som jag, om inte bättre!

Underlaget i backarna då? Måndag och tisdag bjöd på klart väder och ett par minusgrader vilket skapade helt perfekt underlag i backarna. På onsdagen vägrade jag åka då det på kvällen hade töat och sedan fryst på. Det var ren isbana i backarna och risk för liv och lem. Jag testade ett åk men det räckte så. De andra åkte tills Filippas skidskola var slut, dvs ca 1 timme. Temperaturen låg resten av veckan på ca 2 plus vilket gjorde underlaget på torsdagen något bättre, fredagen bra igen men på lördagen var det för mjukt för min smak men helt okej för övriga.

Och underlaget i terrängen? Kanske inte de allra bästa förutsättningarna för längdskidåkning men helt okej. Bra spår och helt underbar natur vägde upp det hela. Det blev tyvärr inte så många längdturer som jag skulle önskat. En tillsammans med Gustaf på 2 km, en bara jag och Mattias på 5 km, en med hela familjen på 2 km och sedan jag och Mattias ytterligare 2 km och en dag åkte jag helt själv 6 km.

Om jag måste välja vad som är roligast, längd eller slalom tvekar jag inte på svaret. Det är solklart längd. Jag älskar längd! Känslan att få röra på sig, vara ute i underbar natur, fina spår, bra skidor, frihet, glädje – ja, längd är min grej!!!