Efterlängtad tradition

Under ett dygn stod en brun, väldoftande deg i mitt kylskåp. Längre än så kunde inte barnen, och jag, hålla oss. Nu var det dags för det traditionella pepparkaksbaket. Denna gång med vår underbara hemgjorda, fantastiskt goda deg.

Degen var inte bara god och väldoftande. Den var även lättarbetad och smidig. Perfekt för små flinka händer som inget hellre ville än att baka de mest perfekta pepparkakorna!

På med julmusik, förkläden, upp med håret, tvätta händerna, fram med kavlar och pepparkaksformar i alla tänkbara olika juliga och ickejuliga former, smorda plåtar (testade smorda plåtar i år istället för bakplåtspapper då jag tycker bakplåtspappret inte tillåter kakorna att behålla sin platta form), extra mjöl och deg.

Tre par händer kavlade, formade och la tunna, fina pepparkakor på plåtarna. In i ugnen. Vilken kreativitet och glädje som spred sig vid bordet. Och sen de goda dofterna från de pepparkakor som efter hand blev klara. Det blev en hel del provsmak under bakandet, både deg och färdiga kakor som gick sönder. Vilken lycka när allt var klart att få njuta av goda, hemgjorda och hembakta pepparkakor tillsammans med ett glas mjölk. Lycka i vårt hus!