Julens skidåkning

Julveckan (v 51) spenderade jag, Mattias och barnen uppe i en fantastiskt mysig stuga uppe i Björnrike tillsammans med Mattias föräldrar, två av hans systrar och min mamma. Dagarna fylldes av skidåkning, promenader, lekar, shopping, mycket god mat och trevlig samvaro. Vi hade det ganska kallt, mellan lite drygt -25 och -15. Men solen sken och det var hur mysigt som helst.

Barnen gick i slalomskidskola mån-fre, alltså även på julafton som inföll på fredagen. För Filippa var det tredje eller fjärde året hon åkte slalom och för Gustaf första året. Filippa visade snabbt att hon har utvecklats enormt och nu svischar hon ner för i princip vilken brant backe som helst. Totalt orädd!

Gustaf hade aldrig stått på ett par slalomskidor tidigare. Trots detta var det första som hände på skidskolan att han fick åka lift. Här gick man verkligen rakt på sak till min stora förvåning. Sen fick han ”svischa” ner för backen på egen hand med skidorna som en glasstrut (hur mycket man nu svischar i en ganska flack barnbacke låter jag vara osagt, men mycket nog för en som aldrig stått på ett par skidor). Det gick jättebra för honom och han var inte ett dugg rädd eller tveksam. Nu var det lite väl kallt för de små barnen som inte är så rörliga, så hans skidåkning blandades med pauser för varm saft och lekar.

För min del blev det ingen slalom i Björnrike. Istället fick jag flera tillfällen till att åka längdskidåkning. Det blev inga långa turer, mycket på grund av kylan men även min dagsform. Jag åkte mellan 2-4 km när jag åkte. Mattias åkte även han längd men det blev även lite slalom tillsammans med Filippa.

Däremot passade jag, Filippa och Mattias på att åka slalom tillsammans under en dag när vi befann oss i Östersund  nyårsveckan. Gustaf fick stanna hos svärföräldrarna då vi ville få lite mer åkning än det annars skulle bli. Vi valde att åka till Bydalen. Backarna där passade mig och Filippa perfekt. Ganska lätta, lagom långa backar. Mattias hade nog önskat brantare backar. Vad gäller vädret var temperaturen perfekt. Dagen började med sol och gick sedan över i snöfall. Sammanfattningsvis hade vi en underbar skiddag tillsammans.

Jag älskar att åka längd. Känslan av att ta sig fram på skidor ute i vacker natur i sitt eget tempo är oslagbar. Därför var jag inte ett dugg ledsen över att jag valde bort slalomen mot längd i Björnrike (som småbarnsförälder har man först och främst barnen att ta hand om och man får ta vara på de tillfällen som finns att åka iväg på egen hand när någon annan kan passa dom).

Något jag dock hade glömt av var hur grymt kul det är även med slalom. I Bydalen blev jag som förälskad på nytt i det. Att svischa ner för backar i hög fart var verkligen inte dumt (att ta sig upp i långsamma värdelösa liftar var dock inte lika roligt…). Det kommer garanterat att bli mer slalom för mig framöver, framför allt nu när barnen faktiskt börjar bli stora och också kan åka. Underbart också att ha bra utrustning för både längd och slalom!