Det man minns

Minnen är viktiga för mig. Man kan samla dom och bevara dom på olika sätt. För mig är det otänkbart att åka till exempel på semester utan kamera. Jag vill ta kort, helst många, för att hjälpa mig att minnas. Jag samlar också på olika saker och dessa har olika betydelser för mig.

Många minnen bevaras bara inombords och det kan handla om allt från ord, händelser till upplevelser. Ett exempel är när sonen föddes. Vi blev ombedda att avvakta med att åka in till förlossningen trots kraftiga värkar och till slut var det försent. Jag förlöstes på vardagsrumsgolvet av min make, dottern satt bakom i soffan, barnvakten kom när Gustaf precis kommit ut och ambulansen kom 20 min senare. Inga kort togs av förståeliga skäl men minnena är starka och de bär jag med mig inombords!

Jag har precis läst ut Det man minns av Thomas Bodström. I denna underbara biografi väver Thomas öppenhjärtligt ihop historien om sin mamma som är sjuk i alzheimers och historien om sin uppväxt. Nutid blandas med dåtid och den röda tråden är den betydelsefulla roll som familjen och framför allt hans mamma haft genom hela hans liv. Hans mamma har alltid haft en orubblig tro på Thomas och hans förmågor. Det har stärkt honom och hjälpt honom på många plan i livet. Nådastöten kommer i slutet på boken där nutid möts. Mamman kände plötsligt en dag inte längre igen honom. Då kom insikten att sjukdomen tagit över hans mamma och att inget kommer bli som förr. Men minnena består och de kan ingen ta ifrån honom.