Skidåkning i fjällen

Så är man hemma i Stockholm efter en härlig vintervecka uppe i Björnrike, Vemdalen. Julen har firats och givetvis kombinerats med massor av skidåkning. Skidåkning både på längden och tvären. Jag åker både slalom och längd och har köpt all utrustning som behövs. Detta är givetvis inget måste, man kan hyra både längd- och slalomutrustning på plats.

Vädret har varit det bästa tänkbara. De flesta dagar har vi haft strålande sol och runt 10-15 minusgrader. Det har gett perfekta förutsättningar i både längdspår och backar. Det har varit så oerhört vackert. Vi har verkligen njutit av fjällvärlden och dess skönhet! Varenda morgon jag vaknade häpnade jag över fjällvärldens skönhet och jag har insupit det vackra så mycket jag bara orkat!

Min favorit är längdskidåkning. Jag skulle kunna tänka mig att helt skippa slalom, men dels hör det till, dels är längd inget som mina barn gillar alls för att vara helt ärlig. Gustaf fick vi med en gång, Filippa två gånger. De föredrar slalom och självklart vill man spendera så mycket tid som möjligt med dom.

Björnrike har riktigt bra längdspår. Det finns en spårcentral och spåren dras och pistas i princip varje dag. Längden på spåren varierar givetvis. Allt från 2 km till 7.5 km. Jag åkte faktiskt bara 2 km rundan. För det mesta tog jag 2 varv, någon gång 3 varv.

Naturen är som sagt helt fantastisk och när solen sken kändes det helt magiskt. Jag älskar att sträcka ut kroppen i spåren, känna att man rör på hela kroppen. Tankarna får bara sväva fritt. Man kopplar bort all vardagens stress och press, man blir ett med naturen. Givetvis kommer flåset igång och när man är klar känner man sig så nöjd och belåten.

Slalom är som sagt inte helt fel det heller. Att stå på fjällets topp och med fart och fläkt susa nerför backarna. Det kittlar i magen och är riktigt utmanande. Mitt stora problem är att jag är skraj av mig och kan bli ganska rädd när jag hamnar vid ett brant och isigt parti i backen. Jag försöker överbygga min rädsla och det gör jag nog bäst genom att bli bättre på att åka. Jag har flera gånger funderat på att ta skidlektioner. Nästa fjällvistelse måste det bli av!

Barnen älskar att åka nerför backarna och har blivit riktigt duktiga. I år ville de inte gå i skidskola, men med tanke på hur duktiga de är gjorde det inte så mycket. Kanske är de mer sugna på att ta lektioner vid nästa fjällbesök, vem vet.

Så här hemma i stan igen önskar jag hett att det fanns mer snö. Tänk vad mysigt det skulle vara att kunna åka mer skidor här. Vi har både utmärkta längdspår och slalombacke på nära håll. Vi får hålla tummarna helt enkelt.