Skotersafari på fjället

Hur härligt det än är med slalomåkning och längdåkning är det skönt med något som bryter av under skidveckan. En mysig utflykt någonstans. De flesta år har vi tagit en tur med snövesslan till en närbelägen våffelstuga. I år blev det istället en skotersafari på fjället.

Skotersafari på fjället

På semestern i Turkiet i somras hyrde vi vattenskoter och körde runt på havet. Nu slöt vi cirkeln genom att hyra snöskoter och köra runt på fjället. Ganska logiskt om man tänker efter. Jag har bara kört snöskoter en gång tidigare. Evigheter sedan. Mattias har inte heller kört snöskoter särskilt mycket men har betydligt större körvana generellt sett än jag. Vi bestämde oss därför för att åka på en guidad halvdagstur.

Jag och Filippa på en skoter.

Mattias och Gustaf på den andra skotern.

Då det hade snöat rejält på fjället dagen innan kunde guiden inte ta oss med på den vanliga safarirutten. Vi fick därför åka en något modifierad tur som ändå skulle ge en lika fin upplevelse. Tre timmar körning på fjället inklusive fikastopp. Jag och Filippa på en skoter, Mattias och Gustaf på en och Mattias pappa på en skoter. Färden gick i genom höga snövallar på skoterleder upp och ned för fjället. Supermysigt! Tyvärr mötte vi inga renar, hjortar eller andra djur under färden. Vi fick dock ändå en väldigt fin naturupplevelse.

En härlig skotertur på fjället.

Halvvägs stannade vi och fikade vår medhavda fika som bestod av kaffe/te/varm choklad, tunnbrödmackor samt lussebullar. Smakade extra gott ute i den vackra naturen.

Jag ska erkänna att det inte var helt lätt att köra snöskoter. Det var inga problem med att starta, gasa och bromsa. Skotern var dock ganska tungstyrd och med höga snövallar var det extra besvärligt. Jag satt på helspänn under körningen och fick ibland lägga full koncentration på att hålla oss på leden och inte glida ut i skogen eller krocka med en gran. Jag var faktiskt ganska rädd då och då. Jag hade ju värdefull last (Filippa) att ta hänsyn till. När det var mer öppet var körningen roligare. Man kunde gasa på och njuta av fart och fläkt.

När vi var på väg tillbaka igen hände det som inte fick hända. Min och Filippas skoter välte… Ingen av oss kom till skada men det var en obehaglig upplevelse. Helst av allt hade jag bara velat låta skotern ligga kvar på marken och gå tillbaka, men lika bra att möta sin inre rädsla och ta sig upp på hästen igen. Självklart gick det bra. Vill jag köra skoter igen? Nja, jag skulle inte betala dyra pengar för det direkt. Utflykten kostade en rejäl slant. Men vem vet, till nästa år kanske jag ger det en ny chans. Man ska aldrig säga aldrig.