Vätternhelgen


Vilken intensiv men härlig helg jag och Mattias har haft i Motala. Vi tog semester i fredags och packade det sista hemma och åkte sedan iväg med bilen mot Motala och Tjej- respektive Halvvättern som väntade oss. Vi bodde perfekt på Stadshotellet som låg precis vid torget och Vätternrundamässan. Starten, målet och Folkets hus låg bara ett par minuter från hotellet. Bättre kunde man inte bo. Vi fick tillslut ett dubbelrum med plats för extrasängar. Det innebar att vi kunde haft barnen med oss, men tidigare i veckan när jag ringde och kollade fick jag beskedet att vi inte skulle få ett dubbelrum utan ett enkelrum med två sängar och därmed ingen plats för barnen. Jaja, barnen bodde hela helgen hos min mamma och hade det säkert roligare där än de skulle haft med oss.

Efter att ha funnit oss tillrätta på rummet gav vi oss ut till mässan och hämtade nummerlapparna, köpte träningskläder och cykeltillbehör. Sen laddade vi upp med en pastabuffé. Den var väl sådär men fyllde sitt syfte. Jag som skulle åka på lördagen åt enorma mängder pasta! Mattias åt mer måttligt. Han började sin kolhydratuppladdning ordentligt på lördagen istället med diverse produkter från Enervit.

8:12 gick min start. Vi gick upp redan klockan 6 och jag åt en stärkande frukost bestående av två tallrikar havregrynsgröt med banan, russin och mjölk samt en äggsmörgås och massa frukt och grönt. Vädret var rent bedrövligt. Visst, det regnade inte men det var kanske 10-12 grader, mulet och fruktansvärt blåsigt. Inte kul alls. Väl nere vid starten var jag med på den ledarledda uppvärmningen.

Dags för start. Så redo jag kunde bli.

Som jag skrev i det tidigare inlägget hade förutsättningarna kunnat vara mycket bättre men det är svårt att styra över vädret. Det var bara att finna sig och anpassa sig.

De tre första milen var det motvind. Jobbigt som tusan, men vad jag inte visste då var att vindarna skulle bli mycket värre. Jag har hundra gånger hellre motvind än kastvindar från sidan som de sista 5 milen bestod av. Själv väger jag bara lite drygt 50 kg och min cykel väger inte mycket den och vi var ett tacksamt byte för vindarna. Jag kunde i princip inte cykla alls. Det enda jag fick göra var att koncentrera mig på att parera sidovindarna som dels blåste hela tiden men dels dessutom med jämna mellanrum kom som kraftiga kastvindar. Det var riktigt läskigt och obehagligt. Framför allt med tanke på att trafiken inte var avstängd utan jag var dessutom tvungen att koncentrera mig så jag inte blev påkörd.

Som jag skrev om innan var det inte helt lätt att parera de kraftiga vindarna och en gång åkte jag och cykeln i diket och stannade först när cykeln åkte in i en buske. Min första tanke: Var det någon som såg mig (hahaha), andra tanken: Hur gick det med cykeln (att få punktering var min stora mardröm), tredje tanken: Är jag skadad? Det var några funktionärer som såg mig men det bjuder jag på, för övrigt gick det bra!

Påkörd av bil blev jag dessutom redan innan jag ens kört en mil. Jag hade precis kört om en annan cyklist och då kom en bil alltför nära mig och med kraft åkte bilens sidospegel in i min armbåge när bilen passerade. Det gjorde väldigt ont men framför allt blev jag skärrad. Jag var ju bara några centimeter från att ha kunnat bli helt mosad. Värken gick över men chocken satt kvar ett bra tag.

Efter tre mil kom banans enda backe. Det var det bästa på hela sträckan. Då åkte man nämligen in i en skyddad skog så under ca 1 mil blåste det inget alls. Underbart! Backen var en baggis och utan vindar var det riktigt roligt att köra. Dessutom var omgivningarna underbara och man fick njuta så länge det varade! Sen hade man ca 1 mil medvind. Då kände jag ännu mer att cykling är verkligen min grej!!!!

Efter 3 mil såg jag knappt skymten av andra cyklister. Jag passerade två stycken sista 7 milen men de var de enda jag såg. Trodde ett tag att jag åkt vilse men starterna var bra utspridda plus att jag startade 10 minuter efter första start.

Jag gjorde inga stopp längs vägen. Det hade jag inte behov av. Jag drack lite vatten (för lite, jag vet) som jag hade på cykeln samt lite russin och nötter jag hade i väskan på ramen. Det var perfekt för mig.

Med tanke på väderförhållandena är jag väldigt nöjd med min tid som slutade på exakt 3:40. Det finns ingen oficiell resultatlista men enligt en sammanställning en privatperson gjort hamnade jag på delad 58:e plats. Det är riktigt, riktigt bra!

Jag ska lägga till att jag dessutom inte åkte med cykelskor utan ett par vanliga gamla gympaskor. Jag hade inte övat tillräckligt med cykelskorna (inte alls om sanningen ska fram) och med vanliga skor kände jag mig tryggare. Man får mer kraft när man har cykelskor så till nästa gång blir det cykelskor på.

Det jag kände när jag gick i mål var dock att jag ville ha revansch och det omedelbart. Jag var i princip inte trött alls, för jag hade inte cyklat på som jag vill och kan, bara parerat vindarna. Var nära att anmäla mig till söndagens Halvvättern men då Mattias skulle köra det loppet så var det bäst att jag hoppade över det. Enligt konstens alla regler ska man nämligen vila 6 h efter en Vätternrunda innan man kör bil. Logiskt sett bör man då vila minst 3 h efter en Halvvättern och då hade det dröjt för länge innan vi kom hem.

I Folkets hus blev vi efter loppet bjudna på lunch i form av potatisbullar med bacon och lingonsylt, sallad, öl, smörgåsar, kaffe/te, kaka och kexchoklad. Jag lassade i mig ett stort antal bullar och tillbehör och godsaker och potatisbullar har nog aldrig smakat så bra förut.

Eftermiddagen spenderade jag och Mattias på hotellrummet. Vi låg i sängen och läste tidningar, kollade på TV och tog det bara lugnt. Det var lyxigt! På kvällen åt vi chips och drack cola. Jag var enormt pizzasugen så det blev en kebabpizza till middag. Både jag och Mattias gav den högsta betyg!

På söndagen var det Mattias tur. Halvvättern 15 mil. Väderförhållandena var mycket bättre (jag är inte bitter, eller jooooo det är jag). Det blåste lite grann men inte som på lördagen. Solen sken och på dagen var det ca 17 grader. 8:22 gick Mattias start.

Det var lite skillnad på de som åkte på lördagen och de som åkte på söndagen. På lördagen var det flera med gamla skruttcyklar med picknick-korgar blandat med de som hade riktiga racercyklar och såg ut som riktiga cyklister. På söndagen såg det ut att mest vara riktiga motionärer på olika nivåer. Starten var också mer komprimerad (8-10) och inte utspridd under längre tid som på Tjejvättern.

Mattias gjorde ett kanonlopp. Han åkte in på 5:02. Väldigt snöpligt då man får specialdiplom om man som man åker på under 5 h (en kvinna ska åka under 6 h). Stort, stort GRATTIS till min älskling för den fina prestationen. Mattias hade bara ca 400 framför sig i resultatlistan.

Som på bilden nedan såg flaggorna ut vid starten på lördagen.

Och på söndagen såg samma flaggor ut som på bilden nedan.

Jaha, inte kunde jag åka Halvvättern på söndagen. Vad skulle jag då ta mig för? Jag var ju pigg i kroppen så jag fixade min egen lilla triathlon-helg kombinerat med lite mys. Jag hade ju cyklat på lördagen så på söndag morgon tog jag en joggingtur på 45 minuter runt Motala. Blev som en trevlig sightseeing! På bilden ovan tar jag paus vid slussen i Motala (Göta Kanal).

Efter en lång, skön, fantastiskt god frukostbuffé med läsning av Dagens Nyheter på hotellet la jag mig en timme på rummet och kollade på morgontv. Sen begav jag mig till gymmet Feelgood som låg 30 sek från hotellet. Där körde jag sista delen i min triathlon, simning. Poolen var bara ca 10×2 meter men jag simmade runt lite och gjorde sen lite övningar i vattnet med en flytkorv. Jag fick även låna hantlar och en frisbee man kunde använda sig av men jag har aldrig gått på vattengympa så jag improviserade lite.

Innan jag lämnade gymmet tog jag en lång, skön, massage av ryggen i bubbelpoolen och låg även och vilade en kvart i våtbastun. Härligt!

Sen (klockan var runt halv två) hade Mattias åkt klart och vi tog ytterligare en bjudlunch i Folkets Hus där det var samma meny som på lördagen. Efter det begav vi oss hem till våra älskade barn som väntade med grattiskramar!

Vi har haft en väldigt trevlig helg och just nu funderar vi på om vi ska åka riktiga Vätternrundan nästa år. Vi kollar även upp fler cykellopp nu under sommaren och vi får se vad vi hittar. Vi har båda blivit bitna av cyklingen!

Jessica Sundberg

Jag heter Jessica Sundberg och är 47 år, bor i Stockholm med min man Mattias och mina två älskade barn Filippa och Gustaf. Bloggen Leva Sunt handlar om att leva sunt och hitta balans på alla plan i livet. Jag blandar kost och recept, träning och hälsa, resor och vardag och hur man får detta att gå ihop i livet som heltidsarbetande förälder. Bloggen är helt enkelt en livsstilsblogg nischat mot hälsa i vardagen med inriktning mot familj. För att komma i kontakt med mig kan du maila: jess.sndbrg@gmail.com eller jessica@attlevasunt.se.

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Anna (orka mera) skriver:

    Jobbigt med all vind! Extrajobbigt när man är så lätt, man har verkligen inget att sätta emot. Men grattis till en finfin tid och ett bra genomfört lopp! Och en stor känga till bilisten, jätteläskigt ju!!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.