Vertical K i Åre

Vi har inte bara varit ute med båten i sommar, vi gjorde också en snabbvisit till Åre. Mattias och jag ville vandra Vertical K i Åre. Gustaf ville fiska. Filippa ville se annat än bara Stockholm. Alla ville ha en trevlig upplevelse med god mat, hotell och härliga dagar tillsammans. Vi bokade därför in två nätter på Holiday Club i Åre och tog det i samband med sommarens besök hos mina svärföräldrar i Östersund.

Vertical K är snabbaste och brantaste vägen upp till Åreskutans topp. Leden beskrivs som brant med varierat underlag. Lera, sten, grus. På några ställen finns fasta rep för stöd. Högsta punkt: 1420 m.ö.h, stigning: 1000 m, längd: 5 km. Vi hade tänkt en hotellnatt med härlig nattsömn och god frukost innan turen till topps men då det just den planerade dagen skulle regna tänkte vi om. Det skulle vara fint väder samma dag vi skulle åka upp. Vi steg därför upp tidigt och 04:30 åkte vi direkt till Åre (i bil) ca 7,5 h med ett kort frukoststopp. Väl framme åt vi ett varsitt rejält mål på Max, bytte om (shorts, strumpor, t-shirt, trailskor, vätskeväst och stavar) och satte fart upp. Inte den bästa uppladdningen men men! Det blåste men var soligt och fint i byn.

Alltså vilken häftig vandringsled! Det var som att ta sig igenom två olika delar och två olika klimatzoner. Första halvan var riktigt brant, gräsigt och sandigt, solen sken, ingen vind. Varmt och svettigt som bara den. När man väl kom över trädgränsen blev det flackare men ändå sluttande uppåt, stenar och klippor och ganska tekniskt svårt, blåsigt som tusan och började bli riktigt kallt. Som grädde på moset tappade vi bort oss från leden och gjorde en extra liten avstickare! Uppe vid kabinbanan svidade vi om till varmare kläder med underställströja, vindjacka, mössa och vantar. Tankade energi i form av godis och vatten innan vi gick sista biten upp till toppstugan (som var stängd).

Vid toppstugan njöt vi av utsikten, vilade en stund och åt mer godis för att återfå kraft och energi att ta sig ner igen. Kabinbanan var ju avstängd på grund av för kraftiga vindar så bara att ta sig ner samma väg som upp. Vi skyndade dock på stegen lite för att försöka hinna med en av stolsliftarna vi passerade på vägen upp för att åtminstone slippa gå den brantaste första vägen ner. 15:55 kom vi fram till liften som stänger 16:00. Snacka om tur! Efter liftturen ner tog vi av de varma kläderna och vandrade den sista biten fram till hotellet.

En otrolig upplevelse vi gärna gör om igen. Nu när vi vet vad vi har att vänta skulle vi kunna öka på stegen och springa vissa bitar om vi skulle vilja det. Ska jag göra om det vill jag dock helst att kabinbanan är igång så man slipper gå ner. Jag skulle också önska att toppstugan hade öppet för att kunna njuta av en våffla med sylt och grädde som belöning för väl genomförd vandring.